Idag är det torsdag. Igår var vi i Karlstad och grävde i diarier. Det var jättetråkigt, sådan journalistik vill jag inte syssla med! Jag har bestämt mig för att om journalistik är det jag ska göra är det foto eller ämnesreportage för magasin som gäller.
Idag går vi igenom persongräven vi gjort och ikväll är det en föreläsning om världekonomi som jag funderar på att gå på. Även om jag inte är särskilt intresserad av ekonomi överlag (vilket ofta syns i min plånbok...) kan det vara spännande.
I morgon eftermiddag kommer en buss. Den ska jag inte åka med. Däremot har den med sig en väldigt speciell Johannes. Vi blir sedan hämtade av pappa som kör hem oss till Munkfors där vi ska vara i helgen.

För övrigt har jag bytt bakgrund på mobilen.

Den är sjukt söt och speglar hösten som är i antågande. Jag har hört att det ska bli varmt i helgen förresten.


Härom kvällen var jag ute och fotade kända och okända svampar:


Bortsett från skråman på hatten var det här det finaste exemplaret av en Amanita muscaria jag sett på länge:


Den röda flugsvampen har sitt karakteristiska utseende, jag tycker den är väldigt fin. Man får en känsla av ... höst. Den innehåller giftet muscarin (därav artepitetet) och kan vara farlig att äta. Däremot ska den ha använts av både schamaner i sibirien och av våra egna vikingar för att uppnå rustillstånd. Giftet påverkar bland annat körtlar och den glatta muskulaturen. Det sistnämnda betyder att den kan orsaka andningsstopp och/eller hjärtstopp. Det är farligt. I och med att den även påverkar körtlar ökar salivassöndringen, svettningar, diarée med mera. Lyckligtvis talar jag inte utifrån egna erfarenheter.
Muscarin (så djupa kunskaper hade han inte, snarare "mosade ruttna flugsvampar") kunde enligt Linné användas till utrotning av vägglöss. Vägglus är ju en sådan där äcklig sak som ökat i Sverige igen. Det är en parasiterande skinnbagge som kryper fram när mörkret faller. Den blir knappt en centimeter lång. Äckligt värre. Det första tecknet på att man har vägglöss kan vara små, svarta pluttar, alltså deras bajs. Skiter gör de också!
Många olika sätt har genom historien använts för att bli av med vägglöss. Förutom lusbrädor med hål som de kryper ned i tror jag man i extrema fall rökt ut dem med den giftiga gasföreningen cyanväte. Cyanväte är tydligen ett äldre namn, men jag vill inte säga vätecyanid - det låter så tråkigt. Cyaniden är liksom ... huvudkomponenten och fäster på de delar av hemoglobinet som annars fäster till syreatomer som ska ut i blodbanan. Därigenom kvävs man. Det är även starkt irriterande på slemhinnor. Undvik till varje pris! Det användes förutom skadedjursutrotning till judeutrotning. Det dödade av misstag poeten Dan Andersson, eftersom hans hotellrum inte blivit tillräckligt utvädrat efter en cyanvätebehandling. Han växte upp i ett torp på gränsen till Dalarna. Torpet heter Luossa, vilket jag tycker låter mer som ett dass av något slag.

Jag hade tänkt fylla ut inlägget med en redogörelse för Håtunaleken som inträffade 29 september eller nåt sånt i början av 1300-talet, men jag fick tillräckligt med volym utan det. Ikväll anordnar karlstads centrum någon slags "tjejkväll" med affärer öppna till nio. Om någon tänker sig ned skulle jag gärna hänga på.