Shimmerdimmer

Mitt land är frusen musik.

En feministisk agenda - Hälso- och sjukvården

Kategori: Allmänt, Funderingar, åsikter och propaganda, Internet

 

 

Det här är ett inlägg i Fulskrattets Historias bloggutmaning En feministisk agenda som ett svar till inlägget Hälso- och sjukvården.

 

Mannen är det första könet. Normen. Inom media, offentliga rum och inte minst vetenskapen. Och då syftar jag inte främst på att så många fler män än kvinnor uppmuntras att utveckla sin nyfikenhet och att gå vidare till högre studier. Nej, jag tänker på att större delen av all medicinsk forskning sker på män. ”Hur reagerar män på det här läkemedlet? Jo, så här!” ”Hur reagerar kvinnor på det här läkemedlet? Vadå hur reagerar kvinnor?” Det kan tyckas lite konstigt men många preparat ger olika verkan utifrån om du är man eller kvinna. Olika fördelning mellan till exempel muskelmassa och fett är en faktor det oftast inte tas hänsyn till. Bara som ett exempel.

Men det är inte bara där problemet ligger, i forskningen och mannen som norm, jag vill ta upp faktumet att i dag, 2014, bemöts du så olika inom vården utifrån de förutsättningar du fötts med! Jag har själv inte så mycket erfarenhet av sjukhus- och vårdcentralsbesök utan kan bara relatera till bekantas upplevelser och nationella undersökningar.

Om vi ska tala om Sverige tror jag, eller vill jag tro, att läget är bättre än i de flesta andra länder. Men även här lever vi inte i den bästa av världar. Inom hälso- och sjukvården råder en stark heteronorm och jag tror rutiner saknas för hur man bemöter och förhåller sig till patienter som inte står innanför de ramarna. Det kan leda till att homo-, bi- och transpersoner drar sig för att söka vård efter dåligt bemötande. Samma sak gäller andra utsatta grupper som till exempel personer med funktionsnedsättning eller utländsk bakgrund. Och då har vi plötsligt ett väldigt stort problem – ett sjukvårdssystem som en så pass stor del av befolkningen saknar förtroende för!

Som sista grej vill jag ta upp sjukvårdsupplysningen 1177 om ni kommer ihåg. För ett par veckor sedan rapporterade TV4 om skillnaden i bemötande utifrån könet på personen som ringer. Män bemöts mer professionellt och kvinnor får mer subjektiva, känslomässiga frågor av personalen. Undersökningar från Mälardalens Högskola visar på att samtal från män oftare leder till en bokad läkartid medan kvinnor oftast får råd om egenvård. Vad det beror på har jag två idéer om. 1: Kvinnors hälsa ställs i andra rummet och sjukvården ska inte ”belastas i onödan”. 2: Män intalas systematiskt sedan barnsben att de inte ska ”sjåpa sig” och ber inte i lika stor utsträckning om råd och hjälp för sådant de själva kan göra något åt. Män viftar ofta bort symtom och söker vård i ett senare skede. Kan faktumet att män har högre dödlighet i cancersjukdomar ha något med det här att göra?

Oavsett vilket som stämmer bäst visar det ju tydligt på strukturella problem som måste bekämpas inifrån. Underifrån, från oss och från våra existerande och framtida barn. Låt kvinnan vara mer än undantaget! Våga låta alla ta plats och värna lika mycket om kvinnors hälsa som den vite medelklassmannens! För det är inte länge han som är normen. Det är vi! Vi allihop!