Shimmerdimmer

Mitt land är frusen musik.

Rickrollad för en femma

Kategori: Allmänt, Musik och kultur och allt sånt, Shopping

 
I dag i Sunne tog Sofia och jag en promenad till Juvelen och Hamsterboa. Det är alltså två andrahandsbutiker som säljer kläder respektive saker. På juvelen köpte jag en fräsch, säkert nästan oanvänd, flanellskjorta av dammodell. Gött när det inte är så varmt ute längre.
På Hamsterboa fyndade jag två LP-skivor, eftersom de bara kostade fem kronor styck. När jag stod och bläddrade i skivbackarna föll blicken på en väldigt bekant herre vid namn Rick Astley. Klicka på bilden för att ta reda på vad han är känd för.
 
 
Den andra skivan jag hittade var något med Viktor Klimenko. Jag har ingen riktig koll på vem han är, men han har varit med i ett julinlägg på Katastrofala Omslag med beskrivningen En man sitter och läser bibeln iförd röd militäruniform med patronhållare. Allt är rött, Kristus lever och man kan vänta sig ett maniskt utbrott när som helst. Det kan bara betyda JUL!
Fast det är inte just den skivan jag köpte, det var en annan. Viktor Klimenko är ryss-finne och föddes i ett fångläger (true story). Han är även känd som den sjungande kosacken. Nu för tiden ser han ut som vilken sjuttiårig gubbe som helst men på när det begav sig såg han ut som ett tvättäkta äckel, en farbror man inte ska följa med i bilen - även om han bjuder på godis. Tydligen har han varit med i några filmer också, under selected filography finns titlar som innehåller orden "vodka" och "sauna". Är man ryss-finne så är man...
 
 

En utflykt som inte uppskattades av alla

Kategori: Allmänt, Funderingar, åsikter och propaganda, Mat och dryck, Resor, Shopping

 
I går hade mamma några ärenden i Karlstad och efter det skulle hon se på Packmopedsturnén. jag följde med ned och skulle själv ta mig tillbaka med buss till Sunne var tanken. Men så fick jag en impuls och hoppade på tåget till Kristinehamn. Därifrån åkte jag vidare till Karlskoga oh från Karlskoga gick en buss till Örebro. Eftersom mitt busskort bara gör att jag åker gratis på Värmlandstrafiks bussar fick jag betala därifrån, men ända till Karlskoga tog jag mig gratis. I Örebro hände inte så mycket, ett par småfjortisar paddlade runt i en uppblåsbar pool vid slottet. Till min besvikelse var Sergej upptagen med något annat men Crona pallrade sig in till stan. Han hade dessutom bara suttit still hela dagen i alla fall så det var skönt att komma ut lite tyckte han.
Vi gick runt lite, satte oss på en uteservering, tog en öl och pratade om lite allt möjligt. Han hade hållit på med sin nya film nu i sommar och väntade just nu på musiken. Jag är sjukt nyfiken måste jag säga. Kolla gärna teasern, när den är klar ska han skicka in den till nån filmfestival i Örebro, jag är inte så insatt. 
 
 
 
Vid det här laget hade mamma knäckt min separerade-föräldrar-fint (säga till pappa att man är hos mamma och tvärt om) och både hon och pappa var rejält sura. De tyckte jag var naiv och saknade framförhållning. Det var dags att börja leta efter ett sätt att ta sig hem. Vi gick tillbaka till resecenter, jag sa hej då till Crona och klev på en Swebus till Karlstad. Jag gillar egentligen inte Swebus av någon anledning men de har transporterat mig många gånger till platser det inte skulle ha gått att ta sig till med tåg. Strax efter elva på kvällen rullade jag in i Karlstad där jag hämtades av en sur mamma. Visst, hon skulle upp och jobba men jag förstår ändå inte vad jag har gjort för fel. Hon klagar när jag sitter hemma och säger att jag borde utnyttja mitt busskort och åka ut lite, vidga mina vyer. Det är precis vad jag har gjort! Nu hittar jag i centrala Örebro och ingen kunskap är bortkastad kunskap. 
229 kronor gick det här kalaset på (om man inte räknar samtalskostnaden till Swebus biljettbokning), dryck och resor inkluderat. Det var det helt klart värt. Det var även värt de sura miner och arga samtal jag fick från föräldrarna. Om jag inte åker på äventyr är det fel och om jag åker på äventy är det fel. Särskilt mamma är sån att det blir fel vad jag än gör. Hur hanterar man sådana männskor egentligen?
 
I Karlstad köpte jag förresten en klänning på en outletaffär. Den var lite defekt på ett ställe som nog går att fixa ganska lätt, så jag fick den för 49 kronor. Grön var den. Det kan alltid vara bra att ha. I dag tar jag min luffarryggsäck och åker över till Munkfors. Det fanns vissa antydningar från mamma att jag skulle få sitta i bärbuskarna och plocka äckliga vinbär hela dagen (straffarbete?) men hur ska jag kunna göra det när det regnar? 
 
I Karlstad råkade jag förresten också sparka sönder blixtlåset på min känga. Den går ju att dra igen fortfarande, även om det blir lite pilligare. 
 
 

Arbetslös, wohooo!

Kategori: Allmänt, Historia, Jobb

 
Tre arbetspass gjorda, de tre sista faktiskt. Innan jag började på fredag drog mamma och pappa med mig till Sahlströmsgården där vi åt lunch bestående av lax och någon slags currysås med citron. Oklart varför. Sedan var det dags att arbeta. Efter jobbet kollade Erika och jag på OS-invigningen innan vi gick och lade oss. 
 
I går (och i dag också för den delen) vaknade jag av hundar som slickade mig i munnen. Mums. Lördagen bjöd på ganska tråkigt väder och inte så många öppna affärer, men det kanske inte är någon jätteförlust. Ibland är det skönt att sitta och se på TV också. Egentligen gillar jag inte sport, men individuella sporter är roligare än lagsporter. Fäktning, olika slags skytte och gymnastik är ju alltid kul. 
Ännu ett arbetspass och ännu en natt på soffan. I dag jobbade jag tolv timmar. Det funkar för mig. Erika åkte iväg vid sjutiden på hundutställning, jag drack mitt kaffe, åt min grötkorv och tittade på History Channel där en dokumentär om Billy the Kid var i full gång. Han har ganska länge varit en av mina favoritdesperados i Vilda Västern, om inte den absolula favoriten till och med. Han dödades när han var i min ålder och sägs ha skjutit lika många personer som de år han hade levt. Jag förespråkar inte brottslighet såklart, men revolvermän i Amerika får man ha som idoler! Under flera år levde han på flykt från rättvisan och hade tidvis ett eget rövarband som dödade, plundrade och red mot solnedgången på prärien. 
I dag tittade i alla fall solen fram en stund och efter jobbet skjutsade mamma mig till Sunne. Nu är en arbetsperiod över och jag kan återigen titulera mig arbetslös. Det firades genom att mamma bjöd mig på ett glas vin till maten. Ingen aning om varför. I morgon ska jag försöka ta mig till Munkfors,men jag känner att det finns så många ställen jag vill åka till. Örebro och Göteborg om jag hinner är väl högsta prioritet.