Shimmerdimmer

ÅH JAG BLIR SÅ JÄVLA SUR! JAG HADE PRECIS SKRIVIT ETT LÅNGT INLÄGG OCH SÅ FÖRSVANN DET PÅ GRUND AV DATORNS JÄVLA TOUCHPAD! GAAAH!
Inget annat att göra än att skriva om.

Efter lunchen plockade vi upp Jonas och Arvid i Blia och åkte till morbror Kjell. Kjell är snäll och har massor av djur. Arvid var så fascinerad av fiskarna i akvariet och efter att ha lekt med rottweilern Pixie verkade hans hundskräck vara nästan borta. Även Ivar skrattade gott åt hunden, det var nästan lika roligt som att jaga efter höns och mata hästar med gräs. Gräset var inte det enda hästarna var nyfikna på, mina fötter fick också ett par slafs.
När jag för ett ögonblick släppte Ivar med blicken satte han av rakt mot elstängslet, men jag hann ifatt honom i sista sekunden och tog stöten - gött med några uppfriskande volt genom kroppen, det var ett tag sedan sist. Slutet av maj tror jag, en idiot som jag. Jag verkade i alla fall lyckas hindra honom för att utveckla en livslång fobi för trådar. 

Sedan fick Arvid åka traktor ned till ridhuset, Jennie gick med Ivar i vagnen och jag och Jonas åkte ned och parkerade bilen utanför porten. Ögonen riktigt lyste på Arvid när han satt där och styrde med Kjells hjälp. Jag vet inte vad han tyckte var roligast; traktorn eller när han fick åka med på fyrhjulingen runt runt runt. Ivar fick också åka fyrhjuling, men han verkade mer förskräckt än road. Sedan klättrade alla utom Jennie ombord på höskrindan när den skulle köras fram. Arvid skrattade och log. När Ivar sprang ut för att blöta ned sig på en regnvåt pressänning fortsatte storebror Arvid klättra på höskrindan.

På hemvägen stannade vi på en loppis vid Gammlparken. Jag tyckte inte det var något särskilt, men resten av medlemmarna i min andra familj berikade sig med en kriminalroman, en smurfhits, en plåtask och en mjölsikt(!).

Over and out, nu är jag sugen på att klä mig som en gerillaledare och skjuta knallpulver (även om jag bara har drygt en remsa kvar).