Shimmerdimmer

Mitt land är frusen musik.

Bloggandet

Kategori:

Allt mer sällan loggar jag inte på blogg.se, allt mer sällan känner jag någon större mening i att skriva inlägg. Ofta känns det krystat. Meningslöst. Det här kan komma att bli det sista jag skriver här på ett tag.
Natten mellan torsdag och fredag blev vi äntligen klara med MT-redigeringen och på fredag lämnades den in för tryck. Fredagskvällen bestod av klassmiddag hos Helena. Det blev inte så fasligt sent, men jag sov ändå så länge som till halv elva. '
Framåt fyra började skolan vakna och på kvällen bestämdes att vi skulle se på District 9 på Västan. Där var TVn redan upptagen av Harry Potter och hemligheternas kammare, så det blev det istället.
Nu ska jag fortsätta längta till tisdagens julbord, men först har jag en liten sak att tillägga. I dag 1828 föddes Viktor Rydberg som skrev den välbekanta dikten Tomten. 1941 producerades en film vid namn Tomten - en vintersaga. Just den filmen tvingades vi varje år se på Mjönässkolan. Jag tror inte det var någon mer än lärarna som uppskattade det. 
Här kommer i alla fall ett försök till julstämning från min sida:

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.


Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.


För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta. 
Nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta. 
Slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.


Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen. 
Korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen.
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm.
Krubban han lutar över
fylls av doftande klöver.


Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne.
Går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått.
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära.
Barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små.
Ingen må det förtycka,
det är hans största lycka.


Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn, men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick, men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!


Tomten vandrar till ladans loft,
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste.
Nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.


Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg.
Strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.


Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.



Och med det vill jag tillönska alla mina läsare en synnerligen god jul.

Vecka 50

Kategori: Hälsa och sjukdom

I tisdags gick jag upp tidigt och var med i luciatåget. Resten av dagen minns jag inte mycket av, men det var en lång dag.
I går började vi med redigeringen. Det är ett långsamt arbete, strävsamt, syrefattigt. Både i går och i dag har vi suttit hela dagen framför skärmarna mer bara avbrott för att äta. Aftonen kommer bli sen, osunt sen. Jag känner redan att jag är på väg att tappa förståndet. Vansinneskratt, nedstämdhet, kaffe, klasskamrater som försöker klättra ut på taket. Ännu en klunk kaffe, den smakar plastmugg och skolutflykt. Köket har skänkt oss en fikakorg. Undrar hur länge min mentala hälsa håller innan jag knäcks helt och hållet och kastar mig på golvet under vilda skrattsalvor från det inre landskapet.

Tredje advent

Kategori: Resor

I dag är det tredje advent och mindre än två veckor kvar till jul. Under helgen var jag i Ramsberg. På fredag eftermiddag tog jag Swebus upp, i Hällefors hoppade Johannes på och i Kopparberg blev vi hämtade.
Lördagen bjöd på minijulmarknad i Liljendals stall. Sedan kom Jennie med familj upp och vi övertalade dem att stanna på kvällsmat.
Söndagen var ganska lugn, nu är jag tillbaka i Molkom - tyvärr utan Johannes.