Shimmerdimmer

Genusföreläsningen jag skrev om i morse var minst lika tråkig som jag väntat mig. Så jävla skenheliga människor. Fittigt är rätt ord! Skenheligt är bara förnamnet. Jag orkar inte gå in närmare på det.

Någon timme efter att kvällsmat i form av pasta med husets sås avnjutits möttes vi i textgruppen för att börja korra texter till magasinet - nu känns det att det börjar dra ihop sig till tryck. Klockan tio ansåg vi oss klara för dagen. Jag gick in och kollade lite snabbt hur det gick för Sergej med klippningen av hans film - jag har nog aldrig sett någon som är så hängiven till sitt arbete som han kan vara. Det kommer bli en riktigt bra film. Jag har liksom varit med sedan tanken till filmen kläcktes, jag har lyssnat på idéer, varit med när "varför-vill-jag-göra-den-här-filmen"-texten skrevs, så det har nästan blivit lite av en hjärtefråga. Jag vill helt enkelt se det färdiga resultatet.

När jag kom ut på gården en stund senare kände jag hur lugnt och fridfullt det var ute och tankarna förde mig hem till mina långa promenader genom Göteborgs tysta vårkvällar fyllda av dofter. Jag saknar Biskopsgården, tro det eller ej.
Jag har sett röken av bilbränder från balkongen, i samma lägenhet uppnådde jag en toxisk dos koffein med väldigt obehagliga följder, till samma lägenhet kom jag hem efter min första och enda spyfylla. Där kommer jag med största sannolikhet aldrig mer komma in, i lägenheten som inte längre är mitt hem.



Vattendrag i natursköna Biskopsgården


Brunnsparken, Göteborg

Efter inlägget i går kväll värmde jag lite frusna köttbullar som vägrade bli varma - hur länge jag än körde dem i mikron. Till slut sade jag till mig själv: Vad fan! jag är hungrig, inte sugen på någon lyxmiddag! Så jag tog mina halvtinade köttbullar och en kopp te och gick ut till de som satt vid ett av picknickborden som ploppat upp ur marken den senaste veckan. Kameran hade jag med mig och det knäpptes lite halvbra bilder.


Fotografer: Crona och Byron



Sedan skulle det ses på Beck nere på Västan. Jag har aldrig varit ett superfan av Beck, men det duger att se på om man inte har något bättre för sig. Det var en munter skara människor som satt samlade i allrummet och det var såklart hur trevligt som helst. För övrigt har jag gjort den insiktsfulla observationen att sofforna där nere är ganska dumt placerade, sitter man i den som står mot väggen när man ser på TV måste man antingen vrida huvudet 90 grader eller sitta på tvären, vilket nästan är lite för mysigt om man sitter flera i samma soffa. Inget svenskt avståndshållande där inte, ens överarmar nuddar onekligen i näste mans ben. Bara en enkel observation så där.

I dag ska vi vara på Region Värmland och ha en lektion i rubriksättning följt av en föreläsning på genusfotografi. Det sistnämnda låter ganska fittigt, men det hålls i alla fall i av en man och inte någon äcklig, manhaftig kvinna som med våld vill krossa patriarkatet. Jag har ingenting emot feminism och tycker det är självklart att kvinnor ska ha precis samma rättigheter som män. Jag stör mig bara på när folk tar det för långt. Precis som med allt annat såklart. Jag tycker inte om extremism åt något håll, varken politisk, religiös eller något annat. Det ska hur som helst bli intressant.

I förmiddags kom Jennie och Arvid till Bogerud för att röja bland sina saker i källaren innan de åkte hem till Ramsberg igen.

Arvid ritade en teckning till pappa, själv är jag hundraprocentige säker på att jag inte ritade så här morbida saker i hans ålder, var kan han ha fått inspiration till det?


En vampyrbebis som dör för att den är i solen

Jag tror det kan bli en riktig mästertecknare av Arvid, kolla bara vilken nästan perfekt rund cirkel till huvud, cirklar utan mall eller passare är inte lätt. Jag förstår till och med hur han har tänkt med kroppen.

Själv är jag tillbaka i Molkom och har suttit på en filt i det fina vädret en stund. Tvärtemot vad jag sade för tre timmar sedan börjar jag bli sugen på något att äta - jag och pappa mumsade nämligen på ostkaka med vaniljsås och sylt vid halv sex-tiden så att det kändes omöjligt att bli hungrig innan i morgon. Som tur är pratar vi bara om ett lätt sug efter mat nu och ingen regelrätt hunger. Dessutom har jag nog lite fiskpinnar kvar om det kniper och kanske till och med lite köttbullar också. Eller tog de slut?

När halva en bra bit mer än halva dagen passerat lyckades jag äntligen få med mig pappa på marknad i Hagfors, men jag kan inte säga att det fanns mycket av intresse. Bara lite sådant här:

Sötsaker sitter nästan aldrig fel

Vi hade funderat på att titta på karnevalen också, men vi orkade inte vänta ända till klockan sju, så vi pös hemåt istället. På vägen stannade vi på loppisen vid Myrakorset, men jag hittade ingenting av värde. Pappa handlade lite bestick tror jag.
Sedan eldade vi skräp - sådant som inte kunde sparas från takbytet och några halvruttna stockar. Långt därute i trädgårdens mörker glöder det fortfarande, säkert ända tills solen stiger över trädtopparna.
Såklart hjälpte också jag till med yxa, spade och kratta tills klänningen marinerats av doften av lägereld.


Eld och brasor - något som faller Shimmerdimmer i smaken


Shimmerdimmers flitige fader arbetar i sitt anletes svett medan dottern fotograferar


Den enkla boningen och dess nya tak

---

I går var jag förresten i Sunne med systersönerna. Att fotografera barn än aldrig lätt, i alla fall inte livliga barn. Varken storebror och lillebror är still mer än en sekund åt gången, men Arvid springer snabbast, så att plåta honom är lite av en utmaning.

---

När vi bestämt oss för att elden kunde småpyra på egen hand såg vi Bean - den totala katastroffilmen. Även om jag har sett den förut blir jag (mest i egenskap av konstälskare) extremt frustrerad av den här filmen. Egentligen gäller det alla typer av filmer där någon sätter sig i så sjukt jobbiga situationer som i den här. Det handlar ofta om komedier, men jag har nästan svårt att uppskatta humorvärdet i när ovärderliga mareriella saker förstörs. Hur som helst är mr. Bean alltid mr. Bean och filmen är ganska kul. Jag hoppas ni inte börjar bli allt för trötta på mina musiktips som dyker upp hela tiden, men en låt som spelas i filmen är ju ett måste på sommaren.





Efter mamma gillar jag Beach Boys, och det här måste vara en av deras tveklöst bästa låtar! Någon som håller med mig?

När jag vaknade kände jag att allgerin hade sitt grepp om mig. Om du har extremt lätt för äcklad kan du sluta läsa här.
Ögonen var igenklibbade och runt dem var huden röd och ömmade vid minsta beröring, näsan var helt igentäppt och det kändes som om hela mitt huvud var fyllt av löst snor.


Nu är det i alla fall bättre, och jag kan berätta lite om gårdagen.
Jag och Sofia tog en cykeltur till loppisen i By, men där fanns inte mycket av värde. När vi kom hem var familjen Jennessen-Nordström i Blia, så jag hoppade på cykeln igen och åkte dit en sväng innan Jennie och Ivar åkte över till Sunne.

Jag är så osofistikerad att jag (vad jag vet i alla fall) bara har hört ett par låtar av Scorpions, trots att de hållit på sedan 1965. Detta gör dem till klassisk rock, vilket jag lyssnar en del på när det faller mig in. Låten jag ny tänker tipsa om har Sofia haft som ringsignal i "flera år", så hon verkade inte vilja att jag skulle sitta och spela den. Jag förstår precis hur hon menar, eftersom jag känner likadant för ett helt gäng låtar.





Jag måste bara berätta en till sak som jag tyckte var lite roligt:
När pappa hämtade mig från Molkom i går hittade jag en Raubtier-blandskiva jag brände för ett tag sedan och satte den i CD-spelaren. Pappa sa att det var bland det värsta han någonsin hört, sade flera gånger att man inte kunde höra texten och mumlade något om "rap-sång" (alltså inte rap, strupljudet rap). Mot slutet sade han sig var väldigt sugen på att bryta sönder skivan och slänga ut den genom fönstret. Om det skulle ha pågått i fem minuter till skulle han nog ha drabbats av något slags raseriutbrott.
Hur som helst sade han att jag måste lova att aldrig mer spela Raubtier i hans närhet. Jag lovade såklart ingenting eftersom jag hatar att förbinda mig till löften och liknande, men jag tror jag väljer att göra som han säger ändå - i den mån det är möjligt.
För övrigt är Raubtier (om man har rätt högtalarinställningar) den ultimata musiken att lyssna på när man själv kör bil och man blir jävligt peppad. Men nu ska jag borsta tänderna, Raubtier får jag tipsa om en annan dag. Nu riktar jag pekfingret mot Scorpions låt Wind of change.

[Over and out]

Tack vare något någon kom på för ofattbart länge sedan är det långhelg på gång. En röd dag i mitten av maj, perfekt. Det verkar inte hända så mycket spännande på skolan, så jag åker hem i helgen, jag kan ju berätta i förväg att det blir besök av yngre släktingar, kul kul kul tycker Shimmerdimmer.
För övrigt har jag redan börjat packa ned saker jag vet att jag inte kommer behöva mer under terminen så att det inte blir så mycket sista veckan. Jag har även städat lite i allmänhet, alltså sopat och tagit med våtmopp och även tvättat lite kläder och sängkläder. Undrar vad man ska ta och hitta på i helgen. För övrigt funderar jag på att måla om naglarna - det syrenlila nagellacket från Albanien satt skapligt bra, men färgen kändes så ... mesig.


Hörde den här låten på radion förresten och tyckte den var väldigt najs. Mycket bättre än Put your hands up in the air som spelas i skrivandets stund.

Jag tänker inte sticka under stol med att jag saknar all talang för att teckna och måla. På kulturveckan i höstas valde jag teckningslektionen - mest för att jag tycker det är kul att rita och hoppades på lite tips för att bli lite mindre dålig, men de flesta som satt runt bordet var redan skapligt bra på att rita. Det var såklart lite pinsamt. Men nu till saken: I går kväll fick jag för mig att jag skulle ta fram mina blyertspennor och mitt block. Resultatet blev detta:






Jag gillar den sista, den var så fin på något vis. Men jag tänker ändå köra vidare på mitt jantetänk, det här bevisar ingenting och jag kan fortfarande inte rita.

I dag är den officiella invigningen för det nya filmhuset skolan har låtit bygga under det senaste året. Kören ska sjunga, skådisarna ska underhålla och det ska dansas medan ett gäng politiker och tjänstemän kommer för att se på. Dessa måste det naturligtvis slickas lite extra röv för eftersom de förmodligen (det stod Landstingsfastigheter och Region Värmland på reserveringsskyltarna) varit med och finansierat hela bygget och de ska även äta på skolan. Därför måste vi elever äta tidigare (och snabbare) för att allt ska hinna göras iordning. Allsång kommer också äga rum, Anders Lundin är den som håller i kalaset. Det låter väl kul?

Hur som helst skulle jag vilja ta några sekunder att berätta att Shimmerdimmer nu även finns på Facebook. Det är mest för att öka antalet läsare, inget ont i det såklart. Det är roligt att ha folk som regelbundet läser vad man skriver och kanske till och med bryr sig tillräckligt mycket för att kommentera.

I går kväll kom jag tillbaka till skolan igen och dumpade all packning på sängen. Där ligger den fortfarande kvar...

Under fikat utlöste några byggarbetare brandlarmet, så vi fick vandra ned och ställa oss på parkeringen. Trots att jag vant mig på med temperaturer över 25 grader var det inte så farligt kallt. Det jobbiga var att det blåser så bedrövligt.

Nyss kollade jag in på mitt konto för att se hut mycket pengar jag spenderat i Albanien. Innan jag åkte ned växlade jag ungefär 2000 kronor till euro, varav allt gick åt, mest till boende och hyrbil. Hur som helst har jag tagit ut 21000 LEK där nere, vilket motsvarar ungefär 1400 kronor. Det betyder alltså att om man räknar bort boendekostnader och tar en billigare hyrbil (alternativt hoppar över den delen, vilket jag inte rekommenderar) kan man leva som en kung för 1400 i en och en halv vecka. Säg 1000 kronor i veckan då, det inkluderar mat, glass, alkohol, kläder, krimskrams och souvenirer. Dessvärre är uttagsavgiften för Swedbank 35 kronor/uttag utanför EMU-länderna. I Swedbanks information står det att det rör sig om 3% av uttagen summa, dock minst 35 kronor. Det kan vara värt att tänka på, men det är helt klart det enklaste sättet.

Så här är det, jag har ganska många bilder jag inte kunde lägga upp från resan, så här kommer alla på samma ställe. Klicka på fotona för att göra dem större.

This is the way, I have quite a lot of photos I couldn't upload from the trip, so here they all are in the same post. Click on the photos to make them bigger.

Wien/Vienna:




Albanien/Albania


Göteborg/Gothenburg

I går kväll kom jag till Landvetter och tog mig in till stan där jag fick sova hos Anna. Framåt dagen tog jag mig ned för att se Göteborgsvarvet med mitt gamla gäng. Sebastian var med och sprang och Omis hade flyttat, annars hade inget hänt i Göteborg. Vi har en givande diskussion, plötsligt börjar Omis skratta för sig själv åt någon rolig idé han kommit på och han berättar något konstigt som ingen riktigt förstår, precis som vanligt. Det hände i princip varenda dag under förra läsåret.

I god tid tog jag mina väskor och hoppade på spårvagnen mot stationen, men det räckte inte. Kaoset som alltid följer i folkfesters spår gjorde att jag missade sista tåget till Karlstad med fem minuter. FEM MINUTER! Efter frustration, ilska och viljan att dra upp ett valfritt automatvapen och med ett avgrundsvrål peppra alla runt mig med ammunition köpte jag en sista minuten-biljett till Laxå. Pappa erbjöd sig nämligen att hämta mig där. Annars hade jag kunnat stanna en natt till hos Anna, men jag längtade tillbaka till Värmland. Och Sergej. I morgon eller på måndag åker jag tillbaka till skolan igen i alla fall.

På vägen hem från Laxå stannade vi och köpte varsin smörgås och kaffe i Väse, och när jag kom hem möttes jag av byggställningar och ett nästan färdiglagt nytt tak.
Nu börjar jag bli sugen på att lägga mig och sova, så det är väl dags att flytta på alla saker jag vräkt upp på sängen från resväskan. En sak till måste jag berätta från Albanien: I tisdags eller så märkte jag att jag blivit dålig i magen, men jag körde på och hoppades att det snart skulle bli bra av sig självt. På fredag morgon började jag bli orolig - tänk om jag skulle vara tvungen att tampas med det här på flyget. Fram på förmiddagen bjöd en av de som äger hostellet där vi bodde oss på lite raki (traditionell sprit som görs på druvor eller andra frukter) som en avslutningsgrej. En halvtimme senare var jag bra i magen...

Nar Nils och Joakim fatt igang grillen gav jag, Therese och Daniel ut i en fortvivlad jakt pa sprit, men ingenstans hade de nagot vi ville ha. Matbutiker finns overallt och de saljer vin helt oppet, men inte sa mycket sprit - och ingen rom alls! Dricker inte albanerna rom? Man verkar bara kunna hitta det ute pa krogen, aven om jag inte varit ute pa sa manga krogrundor har nere. Vi kilade till och med pa en bar och fragade om vi kunde fa kopa en flaska att ta med oss. Nar vi fatt dem att forsta vad vi ville blev svaret tyvarr nej. Nej.
Nu har jag i alla fall kopt ett par flaskor vin, men ar inte sa sugen pa att sitta och dryga mig i innergarden. Ska jag ga ut? Neeej. Ar jag trott? Ja, faktiskt.
I morgon aker vi i alla fall mot Sverige igen. Jag saknar folk darhemma, aven om Albanien ar ganska nice.

Var pa ambassaden i dag, men vi blev terkvart forsenade. Jag gillar att aka taxi (och det ar billigt, aldrig mer an 40 kronor i stan), men taxichaufforerna hittar inte for fem ore - aven de som kan engelska. GPS i bilarna ar vad de behover!
jag tror det skulle vara ganska roligt att kora taxi - jag skulle kunna varenda gata, prata flera sprak flytande och vara lika cool som Esmeralda Villalobos i Pulp Fiction. Man lar fa prata med mycket manniskor och hora manga historier.

Ambassaden lag avsides som fan och vi gick lange genom stan under guidning av en alban som vi stack at nagra slatar for besvaret. Inne pa ambassaden var det, till skillnad fran utomhus, svalt och skont. Dessvarre sades inte sa mycket av varde.

Nar vi efter annu en lang vandring kom tillbaka till hostellet mottes vi av en synnerligen valbekant tysk som satt pa balkongen och log.

Efter att ha tvattat mig lite under armarna och bytt klader gick halva klassen till ett stalle som serverade traditionell albansk mat dar det serverades bland annat itudelad farskalle. Jag undanrojde alla tvivel om min galenskap genom att tycka att hjarna smakade gott och onskade att Sofia hade sett mig nar jag satt och tuggade kott fran kakbenet som fortfarande hade tanderna kvar...

Nu ska jag sova, for i morgon kanske det bar av till slottsruin och bad, jag har inte riktigt bestamt mig om jag vill med. Det verkar kul, men jag vet inte om jag orkar ga upp sa tidigt (vi aker klockan atta tror jag) och bade Jodie och Daniel har frisorbesok inbokade i morgon. Det skulle vara kul att se.  Som jag sa, vi far se.

I gar traffade vi nagra universitetsstudenter for att hora vad unga i Albanien tycker om olika saker. De var jattetrevliga, vi tog en ol pa ett irlandskt stalle i Blloku och de visade oss runt lite mer i stan. Nu kanns Tirana nastan lite som ett andra hem, det ska bli konstigt att aka hem pa fredag.

I dag har vi ett mote inbokat pa svenska ambassaden som vi hoppas fa ut sa mycket som mojligt av. Jag tror det kan bli intressant.

Jag skulle verkligen vilja lagga upp bilder, men den har datorn har ingen kortlasare och datorerna vi har med oss ar primart till for skolarbete. Men det kommer! Om inte annat far ni se en del i tidningen vi haller pa med. Den som vill ha ett exemplar far hojta till.