Shimmerdimmer

Shimmerdimmer.blogg.se lägger ned på obestämd framtid. Jag tar upp mitt skrivande igen när floderna torkar ut och solen går ned i öster.

Broscher ser man (i alla fall jag) oftast på tanter som tycker det är ett trevligt sätt att piffa upp en tröja. Kanske broscher med ädelstenar på Nobelfesten men så kul ska vi inte ha i dag! Bland större delen av befolkningen skulle jag gissa att de har rätt låg status. Därför kan man hitta dem billigt på loppisar och secondhanaffärer. 

 

Det de är perfekta för är inte att sätta fast fram på tröjan utan som hårdekoration! Här är det bara att exprimentera själv vad man tycker är snyggast. Det är inget annat än fantasin som sätter gränserna. 

Det är rätt praktiskt att alltid ha en penna eller två med sig och har man halvlångt eller långt hår kan man förvara dem lite diskret i håret som hårpinnar. 

Efter en tur till Sundsbergs gård för att kolla på konst gick jag runt och fixade i lägenheten under eftermiddagen. Sofia kom dit en sväng också men henne kastade jag ut eftersom hon ta att det luktade skumt och att jag hade städat dåligt. Får hon någonsin komma tillbaka? Hah! Det trodde hon va?

 

Gud, det känns som att det har hänt så mycket i dag. Det har det i och för sig också, jag har nämligen hämtat nyckeln till min nya lägenhet och börjat ställa in mina saker!

I dag har jag rensat ur dokumentsamlaren på mitt skrivbord utifall att jag får ett nej i morgon om anställning. Jag brukar inte bli nervös för saker förrän i sista sekunden men under förmiddagen har jag börjat känna att det skulle vara lite jobbigt det blir om de efter tre månaders praktik och ett antal "det här kommer ju övergå i anställning" sa "nej men du, vi har inte möjlighet att anställa dig" eller "vi kan bara erbjuda dig en deltid".

 

Då känner jag att jag vill vara som ... ja, ens väg korsas av sådana personer ibland och man önskar att man var som dem. De är ofta panka men verkar klara sig ändå. För dem är det alltid ett alternativ att resa bort eller flytta utomlands om allt skiter sig. De har vänner överallt och det verkar aldrig gå någon riktig nöd på dem. Cosette Munch känns lite så ibland.

 

När jag skulle gå på lunch i dag regnade det. Tror ni jag hade räknat med en sådan sak i morse när jag tog på mig små tygskor och strumpbyxor som vanligt? Nej, precis, det var bara att byta. Hmm, strumpbyxor står inte emot regndroppar så bra. Tänk om jag skulle prova ... byxor!

Som av en händelse hade jag ett par liggande. Jag tror inte jag har använt byxor sedan Sibirienkylan i vintras.

Egentligen känner jag lite så här ibland: Ska man ha byxor kan man lika gärna gå all in med militärmönstrade, ett svart linne och automatvapen. Jag vet inte var jag har fått det ifrån. Helst ska man springa runt och föra guerillakrig i djungeln tillsammans med Che Guevara också. Lite så här: Och ja, jag fick godkänt i bild.

 

Men här hemma i verkligheten var det svarta långbyxor och paraply mot aprilregnet som gällde. 

I dag har vi repat men vissa kom för sent och vissa var lite söndagssjuka. Alltså kom vi inte igång förrän efter ett par timmar.

Efter fikat i dag bestämde jag mig för att ta en promenad. Behövde jag någon jacka? Jag bestämde mig för att svaret var nej och det stämde perfekt.

Jag upptäckte för bara några dagar sedan Lindsey Stirling och insåg att jag aldrig kommer bli så här awesome! En spellista har jag komponerat ihop också, klicka på bilden för att komma dit.

Fredag i dag och i morgon ska jag till pappa och samla ihop så mycket saker som möjligt i kartonger. Jag har nämligen skrivit på hyreskontraktet till nya lägenheten, nycklarna får jag hämta på tisdag. Ni kan inte gissa hur mycket jag ser fram emot det. Om jag nu bara får anställning när praktiktiden löper ut är succén ett faktum! Annars ... blir det att hitta vilket skitjobb som helst så snabbt jag bara kan. Jag gillar att leva farligt.

 

Och gårdagens sol var inget mot dagens spöregn när jag skulle hem.

Är det hyckleri att kritisera konsumtionssamhället och sedan skriva om inköp? Vid första anblicken, ja. Samtidigt som jag alltid har något negativt att säga om exploatering av människor och miljö vill jag alltid höja secondhand till skyarna och inspirera andra att se det som ett alternativ.

I går slutade vi tidigare och jag knatade iväg till andrahandsbutikerna. Alltså vill jag passa på att visa vad man kan fynda. En T-shirt som fick mig att tänka på Armeniens flagga även om färgerna var i en annan ordning (och det dessutom var ljusblått i tröjan) eller någon slags cabaret/vintagecirkus.

En äggklocka. Lite samma känsla.

 

Ja, var ska man börja? Jag tänker skriva en sådan här wall of text om viktigheter som folk måste prata om och sprida vidare men som de flesta inte orkar läsa och bara bläddrar förbi. Men jag (och många andra indirekt) skulle uppskatta om just du läste till sista punkten.

 

Jag tänkte börja skriva om shopping. Ett konsumtionssamhälle som tär både på jorden (genom resurser och utsläpp av olika slags kemikalier) och på arbetarna som utnyttjas i fattiga länder för att kanske, kanske kunna ha råd med lite mat. Föreställ er helt störda arbetsförhållanden som ni aldrig skulle acceptera och tänk sedan att det är vardag för många.

Mat är en sak eftersom man inte kan leva på luft och vatten, (även den kan man satsa på att betala nåra kronor extra för om man har den minsta möjlighet att avvara lite pengar) men det är främst den här jävla lyxkonsumtionen jag stör mig på! Alltså av sånt skit man inte behöver, även känt som shopping...

 

Men! Om konsumenterna visar att de vill ha ekologiska varor och varor tillverkade under schyssta villkor kommer affärer tvingas öka utbudet av sådana varor för att hålla lönsamheten uppe. Det är så kapitalismen och den fria marknaden funkar. Den här delen av inlägget skulle jag kunna göra hur lång som helst men jag avslutar med att säga att vi börjar få mer och mer ekologiska kläder och skönhetsprodukter på marknaden, om man jämför med bara några år sedan tror jag det har ökat en hel del. Om man nu måste ha och ha och ha.

 

Och feminismen? Hur kommer den in i bilden? Det kan väl inte finnas behöv av en hel bloggosfär med ytlighet? Är det till och med en miljöbov? Genom att driva och följa bloggar bloggar om fika och dagens outfit motverkar man rättvisa mellan könen. Va? Hur tänker du nu?

Tjejer framställs (av sig själva, även om det kanske är omedvetet) som viljelösa våp vars enda syfte är att vara fin. Att vara attraktiv på ett eller annat sätt. Det påverkar inte bara andra kvinnor utan även männens syn på oss.

Samtidigt lär det yngre läsare att det är det som är grejen med tillvaron; att vara fin och hela tiden konsumera nya saker, kläder, smycken, smink, you name it. Som förstör världen vi bor i.

Vad jag istället skulle vilja lära kommande generationer är att ifrågasätta normer och tänka själva. Det är en förmåga många inte verkar ha. Folk beter sig som en flock får för att det är "enklast" så. Man vill ju inte riskera sin rätt att köpa 435749052 nya tröjor varje månad. För det är väl en mänsklig rättighet? Inte för de som tillverkar kläderna, de är glada om de får äta sig mätta någon gång ibland. Efter att ha arbetat tio-tolv timmar bland kemikalier som ökar risken för cancer eller långsamt bryter ned deras nervsystem...

 

Så varje gång du skriver om dagens shopping stödjer du saker du förhoppningsvis aldrig skulle stå för om man konkret frågade dig om din åsikt! Vi talar om miljö, vi talar om exploatering av människor och vi talar inte minst om kvinnor som hindras från att nå sina drömmar och visioner här på hemmaplan bara för att de är kvinnor!

 

 

"Linda har ett skåp som hon ska slänga, vill du ha det? Ge mig datorn så ska jag visa hur det ser ut!"

 

Vi kände oss som ett par odiskreta inbrottstjuvar i något dåligt tv-program när vi kånkade skåpet genom halva Sunne och ned i våran källare. Är det det här som ska bli barskåp när jag flyttar in i min nya lya?

Under eftermiddagen har vi testat steadicamen, gått genom korridoren på jobbet och slängt med håret. I full slow motion. Skitsnyggt!

Och genom fönstret har jag sett årets första barfotahippie. Det måste firas!

När jag slutade bestämde jag mig för att avnjuta årets första mjukglass. Att tobaksaffären var stängd i går eftermiddag när jag hade bestämt mig för samma sak gjorde bara min vilja ännu starkare! Jag gick ut genom porten och marscherade nedför Kvarngatan med bestämda steg. Blicken var riktad mot tobaksaffären. En liten bägare mjukglass med tobleroneströssel blev årets debut och jag kan säga att den som uppfann tobleroneströssel förtjänar en särskild plats i vad för himmel eller paradis man än tror på!

Skulle inte de lila snörena passa bättre i mina nya skor? Vänta lite, jag tänker ju att jag behöver byta till svarta i de höga. Win/win liksom!