Shimmerdimmer

 

 

Modig är Pixars nya animerade film och den handlar om prinsessan Merida. Vi är tillbaka i medeltidens Skottland (en del grejer är lite motsägelsefulla rent tidsmässigt så vi säger helt enkelt "medeltid") och Meridas mamma drottningen har bestämt att det är dags för dottern att trolova sig med den förstfödde sonen av någon av de andra tre klanerna i riket. Själv har hon helt andra planer; hon vill rida på sin häst, låta vinden fladdra i håret och skjuta med sin pilbåge. Precis som jag med andra ord. Bortsett från att hon är i kanske tolvårsåldern och hennes rödhårighet är naturlig är hon som mig på så många plan. Och jag som trodde jag var unik...

Skämt åsido. Som av en händelse hittar hon fram till en häxas hus och ber henne om hjälp att förändra sitt öde. Men det blir såklart inte riktigt som hon tänkt sig.

 

Det här är en djävulskt bra film och jag såg den inte bara för att jag tyckte den verkade bra utan för att kolla om det var nåt för min sexårige systerson. Det tror jag det kan vara, den är så jävla underbar! Att huvudpersonen är en tjej tror jag inte gör nåt, Merida är så grabbig, okontrollerbar och har (precis som jag) svårt att förutse konsekvenserna av sitt handlande. Ganska många i salongen var yngre än jag och de som inte var det var föräldrar men jag uppskattade filmen minst lika mycket som tioåringarna (filmen är barntillåten tror jag, tror inte ens det var sjuårsgräns). Jag satt där och log mitt största leende i biomörkret, hoppade nästan upp och ned i stolen och kände frihetens lycka i alla äventyrliga scener. Det var även lite speakerröst och någon frihetsälskande sång.

 

Merida själv såg var skrämmande lik den brittiska modellen Lily Cole, om det skulle göras en otecknad variant och jag fick bestämma rollbesättningen skulle hon vara självklar för rollen. Och hennes hår! Det är rött och yvigt och alldeles förtrollande! Det fanns faktiskt flera karaktärer som såg ut som personer från verkligheten. Inte kända personer utan vänner och bekanta till mig. Det gjorde ju allt en hel skopa roligare.

Många av karartärerna är nästan karikatyrer på sig själva och sjukt roliga att se på, både karaktärsmässigt och utseendemässigt. Trillingarna hon har till lillebröder är också jätteroliga. De är i storlek med ettåringar men är kanske tre-fyra och tillbringar dagarna med att komma på och genomföra nya sätt att få tag på kakor och att småjävlas med alla andra.

 

 

Något som kunde ha varit bättre är vissa ... ordval. Nu är ju det här en familjefilm men jag skulle gärna ha sett att vissa karaktärer använde lite fulare språk till exempel. Om barn inte hade tillhört den huvudsakliga målgruppen hade jag köpt att till exempel kungen skulle ha haft lite svårt att hålla ett vårdat språk. Bråket mellan Merida och hennes mamma skulle också ha varit mer trovärdigt om hon slängde ur sig någon hård förolämpning.

 

 

Hur som helst är jag beredd att ge den här filmen ett högt betyg och jag kan, som sagt, inte se särskilt många brister alls. Jag har inte sett några animerade filmer på ett tag men animationerna är sjukt snygga! Jag överdriver inte. Vissa saker ser nästan verkliga ut, det gäller i synnerhet vatten på avstånd. Nu har jag nog sagt allt jag kan säga om mitt biobesök. Den får en nia av tio. Jag skojar inte. Jag skulle ha velat se den på engelska och jag undrar hur den ser ut i 3D för de vars ögon fixar det. Jag tillhör ju inte den gruppen har jag kommit fram till och får nöja mig med 2D. Det duger alldeles utmärkt. Björnar har en ganska viktig roll också.

 

Två saker jag har lärt mig av filmen:

* Att vilja gå sin egen väg är ibland egoistiskt och man måste kunna mötas på halva vägen.

* Lita inte på häxor.