Jag tror att det är onsdag idag. Jo, det stämmer. Igår såg vi en teaterföreställning, och efter att ha skrivit recensioner på den slutade vi. Någon gång under eftermiddagen gick jag ut för att plocka kastanjer - mest som en kul grej sådär eftersom hästkastanjer är lätt giftiga (och inte ens nära besläktade med den ätliga ädelkastanjen som faktiskt är en slags nöt). Ädelkastanjen behöver under en längre period ha en dygnsmedeltemperatur över tio grader celsius för att kunna utvecklas. Därför är de ovanliga här. Det finns platser i sydligaste Sverige där de kan över leva och - under extra gynnsamma säsonger - till och med bära frukt. Tyskland ska de tydligen finnas i alla fall. Ädelkastanjen odlades faktiskt redan under romartiden, och senare förekom den i munkarnas klosterträdgårdar. Jag har något svagt minne att mamma har berättat om hur de plockade kastanjer när de bodde i Bonn. Det kan inte ha varit hästksatanjer då såna bara kan ätas av hästar och vissa hjortar. Alltså måste det ha varit ädelkastanjer. Syftet var nämligen som foder till vildsvin. Någon högt uppsatt inom haribo hade nämligen ett gäng och betalade i godis för kastanjer. En av många underbara historier från åttiotalets Tyskland!
Från barken på ädelkastanjeträd kan man utvinna tannin som ingår i garvsyra. Garvsyra är för ordningens skulle inte något som får en att skratta, det luktar enligt uppgifter väldigt illa. På grund av lukten var garvarnas fruar förr i tiden de enda kvinnorna som hade rätt att skilja sig.
Garveri är alltså beredningen, eller en slags konservering av skinn och läder. Det ökar hållbarheten och gör skinnet mjukare och följsammare. Med hållbarhet menar jag mest att det skyddar från mikroorganismangrepp och gör att det håller sig längre, men även att det faktiskt blir hållbarare. Det finns olika garvningsmetoder, men jag orkar inte gå in närmare på dem.
För att gå tillbaka till ädelkastanjen har jag hört att dess trä ibland används till att göra vinfat av. Och på tal om återgå; hur var det med mitt eget kastanjeplockande? Jo, innan jag visste ordet av hade jag fyllt en hel såndan där genomskinlig plastpåse från Konsum. Det fanns hur mycket som helst på marken och det föll ned nya hela tiden. Som tur var undgick jag att träffas av dem, det skulle faktiskt ha gjort ganska ont - något hårt och taggigt som träffar en i huvudet efter ett fall på tre-fyra meter. De öppnar sig inte förrän de slår i marken, logiskt. När en faller utlöser det en kedjereaktion och ytterligare ett par taggbollar faller.
Kastanjer, vilken grej!



Kastanj




Hästkastanj