Idag satt jag och läste i min gamla naturhistoriabok från 1878. Då såg jag en bild på en sillkung och kände en plötslig lust att skriva om denna märkliga fisk (som även verkar vara pappas favorit):

Regalecus glesne, eller sillkung som den heter på svenska, är den största benfisken. Med en långd på bortemot 15 meter lång och en vikt av över 200 kilo är den svår att ta miste på. Den är ganska sällsynt och hur döcool som helst. Den finns i alla hav, men på ett djup av 300-600 meter, så den ses nästan bara död eller när den är på väg att dö. Förr trodde man att den - i egenskap av sitt namn - simmade längst fram i sillstimmen och vägledde dem. Jag har fortfarande inte sett bevis på motsatsen, så jag tror fortfarande att den simmar längst fram i sillstim. Givetvis är jag även övertygad om dess magiska egenskaper av olika slag. Jag vet bara inte vilken typ av magiska egenskaper det rör sig om, men det här är ju ingen "vanlig" fisk, det är ju sillkungen!

Den har en lång, smal kropp, lite silver- eller blåaktig till färgen, röd, långsträckt ryggfena med en karakteristisk krona på huvudet och stora, runda ögon. Ryggfenan och kronan är nästan de enda fenorna den har. Bukfenorna ser ut som två långa strängar under hakan och är i likhet med ryggfenan och kronan ofta röda. Man tror att den använder dessa som känselspröt. En annan rolig sak är att den inte har några fjäll...
Munnen ser väldigt speciell ut, nästan lite som en sugkopp eller kanske en tornado. Den saknar dessutom kindtänder och munnens insida är (enligt uppgifter) svart. Man "vet" att den suger i sig småfisk och mindre kräftdjur, men jag tror det äter hajar och blåvalar - sillkungen är ju trots allt världens i särklass coolaste fisk! I nödfall kan den äta ubåtar och vilsekomna dykare.


Den observeras ganska sällan, I Sverige sågs den utanför Koster 1879, och nu senast i Bovallstrand förra sommaren. Under våren/försommaren 2011 ställdes en avgjutning ut på naturhistoriska i Göteborg.


Det finns lite foton att hitta på söktermerna "sillkung", "king of herrings", "oarfish" och "Regalecus glesne", men gamla teckningar från 17- och 1800-talet är långt mycket mer fascinerande.






Sillkungsyngel är lika kraftfulla och coola som vuxna individer.



Om jag någon gång flyttar till djuphavet ska jag gifta mig med en sillkung.