Idag skulle kunna ha blivit en ganska händelselös dag om inte pappa kommit på den briljanta idén att ta med mig på en eftermiddagsutflykt. Efter lunchen åkte vi, via Molkom, till Lindfors folkets park som även finns här. Där var det faktiskt några som flyttat in och planerade att sammanställa ett album med gamla bilder från folkparkstiden. De hade också en massa trädgårdstomtar och liknande figurer uppradade vid grindarna.
Sedan åkte vi vidare, inte långt därifrån mindes pappa att det fanns ett militärt flygfält. Tvärtemot vad vi trodde var det liv och rörelse där, de höll på att förbereda inför flygets dag den 20de augusti. Man fick gå in i en logementsbyggnad, och i en hangar stod ett rött sportplan och framdelen av en Viggen. Den sistnämnda fick man provsitta! I en byggnad höll de på att kalibrera/testflyga Viggensimulatorn de hade - den enda i Sverige(!). Häftigt.


Uppuffade med militärflyg styrde vi färden mot Filipstad där vi letade oss fram till utkikstornet och cafét på Storhöjden. Kaffe och någon slags chokladcheescake för två gick på 95 kronor,  men det är som bekant ganska dyrt att fika vart man än åker. Entrén till det trettio meter höga tornet kostade 20 kronor per person (10:- för barn under tio), men det tycker jag det var värt, utsikten var den bästa man kan få utan att ta plats i ett flygplan och lyfta från marken...

Pappa var lika höjdrädd som vanligt.

Här började min kamera varna för dåligt batteri, så jag tog inga fler bilder. Nästa anhalt var Lesjöfors och dess pitoreska museum. Där finns lite allt möjligt, egentligen är det svårt att förklara utan att med bilder och ord beskriva vartenda rum. En gammal fabrikslokal, brukshistoria, rum inredda som ett hem under 30/40-talet. Jag tycker helt klart det är värt de 50 kronorna i inträde för oss som är över 15 - en gräns som den lätt rödkindade damen bakom disken undrade först om jag var över eller under. Det var i alla fall smickrande. Innan vi åkte hem till Bogerud igen köpte vi varsin glass på Coop, men det var så utplockat att vi med nöd och näppe lyckades gräva fram något ätbart ur glassfrysen. En strutglass och en Magnum white. Mums!