Shimmerdimmer

Man blir tröttare än jag trodde av att jobba natt, så inte förrän nu orkar jag uppdatera de senaste dagarna ordentligt. Bussarna och tågen går ganska sällan mellan Sunne och Torsby, så jag har varit tvungen att åka upp flera timmar innan jag har börjat, både i torsdags och i går. 

Min första kvällsmat i Torsby åt jag på pizzeria Ararat. Namnet har de nog bara valt för att det låter bra, de såg inte ut att vara riktiga armener. Ararat är nämligen Armeniens högsta berg och ligger utanför huvudstaden Jerevan. De var i alla fall trevliga och deras pizzasallad var jättegod. Dessutom fick jag ett stämpelkort för att öka chansen att jag skulle äta hos dem igen. En klubba tog jag mig också. Gott.

Sedan var det fortfarande ett par timmar kvar, jag skrev lite grann och pratade lite med en alkis som hette Knut. Eller snarare, det var han som pratade med mig. Han hade varit på bolaget. Och så hade han plockat en blomma till sin kvinna.

Natten var ganska lugn och tillbringades med kaffe tjockt som tjära och TVn på. Inget vidare kaffe måste jag erkänna, det har en ganska konstig bismak. Att jobba natt har sin charm till ungefär klockan fyra-fem. Då börjar man känna att man är trött. Men jag tycker det gick bra, skrev lite, kollade på nån dokumentär om hur gevär hade utvecklats de senaste fyra-fem hundra åren. Från flintlåsgevär till modern krypskytteutrustning med kikarsikte på över en kilometer!

När jag löstes av och mamma hämtade mig mådde jag illa och ville bara hem och sova, vilket jag lyckades göra i några timmar. 

 

I går kväll kom jag till Torsby precis lika tidigt och drog runt i några timmar som någon slags uteliggare. Vädret var sämre än i torstags och jag sökte skydd under en stor tall. 

I dag lyckades jag bara sova ett par timmar, men det får gå ändå. Det måste vara Ivar som piggar upp mig. Barn kan vara oskyldigt våldsamma, men det är ju ändå jobbigt. Slag och sparkar av små händer och fötter går väl bra, men när han börjar nypas och bitas blir det lite jobbigt. Jag fick ta hand om honom litegrann när vi var på antik- och samlarmässan som håller på nu. Jennie fyndade såklart och det gjorde jag också. Konstigt nog eftersom sådana här tillställningar är lite som loppis fast dyrare. Jag kanske inte fick tag på något särskilt värdefullt, men ett förkläde, någon slags bommulsmössa och ett par bilhandskar av sämskskinn. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är Ivar trött och kinkig, och jag funderar på att gå ut. Till skillnad från han själv (och Jennie) kan jag ju faktiskt fly fältet. I morgon jobbar jag dag. Från åtta till 21 - långpass med andra ord.