I tisdags gick jag upp tidigt och var med i luciatåget. Resten av dagen minns jag inte mycket av, men det var en lång dag.
I går började vi med redigeringen. Det är ett långsamt arbete, strävsamt, syrefattigt. Både i går och i dag har vi suttit hela dagen framför skärmarna mer bara avbrott för att äta. Aftonen kommer bli sen, osunt sen. Jag känner redan att jag är på väg att tappa förståndet. Vansinneskratt, nedstämdhet, kaffe, klasskamrater som försöker klättra ut på taket. Ännu en klunk kaffe, den smakar plastmugg och skolutflykt. Köket har skänkt oss en fikakorg. Undrar hur länge min mentala hälsa håller innan jag knäcks helt och hållet och kastar mig på golvet under vilda skrattsalvor från det inre landskapet.