Melodifestivalens tredje deltävling igår. Jag tittade mest av rutin, även om jag visste att inget av bidragen skulle komma att hålla sig kvar. Åtta låtar som försvinner ur mitt medvetande innan artisten hunnit gå av scenen, samma likartade melodislingor som förra året. Och året innan det. Och gissa vad: som året innan det. Men vi gillar det. Eller inte alls egentligen, men det är en bra anledning att samlas framför TVn och kommentera de så kallade artisternas så kallade så kallade låtar. Artisterna som oftast inte ens är ansvariga för varken komponerandet eller texten.
Fast programets höjdpunkt måste ändå vara Dolph Lundgrens försök att spåra sabotörerna - något av det roligaste jag sett sedan .. sedan ... Äh, vi vet alla att jag inte har något att jämföra med, men kul är det i alla fall. Mycket roligare än så blir det nog inte.
Hur som helst "hoppas " jag att Timotej tar hem hela skiten, mest för att bekräfta hela Europas fördomar om Sverige: Fyra blonda, snygga tjejer i artonårsåldern som spelar olika instrument (fiol, flöjt, gitarr och dragspel, hur fränt som helst.) Visst, det känns som om de tänkt: "Vad är framgångsrikt?", spanat in 2009 års Norska bidrag och sedan arbetat utifrån det. Men jag gillar det.
Då återstår bara en fråga, och den lyder: Vad är coolast; Dolph Lundgren, Timotej eller de där tecknade bilderna av alla deltagare? För att besvara den frågan måste jag fördjupa mig i mig själv, och söka i mitt obskyra, mentala landskap. Det har jag dessvärre inte tid med nu, så nu återstår bara att säga Tjingeling.