När det oundvikliga händer...
Kategori: Allmänt
Ibland händer saker. Tråkiga saker. Saker man inte vill ska hända över huvud taget. Borta på vägen låg något. Något jag skulle uppskatta till att vara ca 70-80 centimeter långt; en påkörd grävling. Pappa hade sett den när han åkte till jobbet i morse, så enligt min teori hade hon (ja, det var en hona) legat där sedan i natt (eftersom grävlingar som bekant är nattaktiva). En svag doft av förruttnelse hade börjat infinna sig och flugorna svärmade runt kroppen.
Hur morbid blotta tanken än må vara knäppte jag några bilder, både i vetenskapligt och konstnärligt syfte. Grävlingar är väldigt skygga, och även om det finns gott om dem i trakten har jag bara sett levande individer ett fåtal gånger. De är förbannat söta, nästan så att man vill ha en tam grävling som husdjur. (Det är inte så schysst, men faktiskt tillåtet i Sverige så länge grävlingen är uppfödd i fångenskap.)
Den såg så fridfull ut, där vid vägkanten, även om jag det var vemodigt när man tänkte på att den aldrig mer skulle få jaga efter insekter och smågnagare. Aldrig mer få krypa ned i lyan till hanen och ungarna. (Grävlingungar stannar vanligtvis med föräldrarna till och med oktober, så om hon hade några bodde de nog hemma.)
Jag lägger upp bilder, gör det mig till en ond människa? Om det hande handlat om någon av min egen art skulle de flesta sagt ja utan att tveka. I det här fallet är svaret kanske inte lika självklart.
Den hemska helheten Stackars den som inte Allt är inte solsken och
får leva skratt
Ja, vad ska man Ibland tar allt slut på
säga? ett ögonblick.
-Hemskt?
-Ja.
-Naturens gång?
-Precis, man föds och man dör. Så har det alltid varit. Det är den bittra sanningen.
Carola säger:
Mmm..man föds och man dör, stackars grävling, grävlingar är väldans rara djur. Jag har inte varit inne på din blogg på ett tag, dygnet har allt som oftast för få timmar. Jag tycker att du skriver vansinnigt bra och bättre och bättre ! Kramen på dig!:) Psst..du tar attans snygga bilder också!