eller Tillsammans är man mindre ensam. Jag har nämligen tittat på fransk film ikväll. Sockersöta Audry Tautou och Guillaume Canet (som jag för övrigt inte lyckats uttala, trots att jag försökt) i ett romantiskt drama. Jag är inget stort fan av drama i allmänhet, och skyrvanligtvis romantiska draman som pesten, men den här filmen är något utöver det vanliga. Jag kan inte låta bli att rekommendera den. Fransk, mysig och hjärtevärmande. På baksidan av fodralet står det så här:
Tillsammans är man mindre ensam bygger på Anna Gavaldas hjärtevärmande humoristiska succéroman med samma namn. Handlingen utspelas i Paris under ett års tid och kretsar kring fyra människor vars vägar korsas. Camille har tagit avstång från sin överklassbakgrund och tagit jobb som städerska. I samma hus som hennes kalla vindsrum ligger, bor Philibert. Han är en intelektuell aristokrat med stort komplex för sin svåra stamning som bor ensam i en stor våning som tillhör hans familj. Hans inneboende Franck är en snygg men butter kvinnokarl som hyser stor kärlek till sin mormor Paulette. Tillsammans upplever de sorger och motgångar, men även sann vänskap och kärlek. Sakta med säkert börjar de krypa ut ur sina skal och inser sanningen i att ensam inte är stark.

Underbar film, den gjorde mig riktigt glad. Jag som vanligtvis är ganska cynisk när det gäller kärlek och sånt. Säg till mig om ni vill låna den vettja.